Den svåra baksidan av mitt jobb

Ibland undrar man hur världen fungerar och vilka människor som man delar planeten med. Att det finns ondska har jag förstått, men när man ser det typ första hand, då blir man rädd. Rädd att någon kan skada ett litet barn till den graden att hon eller han är död och ska nu donera sina organ. Jag är i den operationssalen och får se detta lilla knyte en sista gång. Efter operationen har vi nu som standard att sätta en pyjamas på barnet så de inte åker nakna till bårhuset. Ska säga att detta är det ABSOLUT tyngsta inom mitt jobb, att ta hand om ett barn efter operationen är över. Tvätta av detta underbarn som förtjänade ett liv med lycka och kärlek, men istället är jag där och sätter på en pyjamas på ett dött barn. Jag lade min hand över pannan och önskade vila, fred och kärlek över den lilla själen.

När man kommer hem, så behöver man tid till sig själv, och man tittar runt om för att se kärlek och uppskattning. Som tur är, har jag fina barn och där känner jag så mycket kärlek och det hjälper mig igenom svåra stunder som igår.

Mitt hjärta värkte lite extra när jag tittade ut och såg lill snäckan som tog en paus i skottandet. Där finner jag mitt hopp och min kärlek.

Om du kan, krama om dina nära lite extra idag och se hur de små stunderna är de viktiga stunderna. Allt annat är bara oljud i bakgrunden och inte värt någon energi.